Städerna är inte sig lika. De finns mer utrymme för människor, levande urban kultur och stadsgrönska. Hållbarhetsomställningen av trafiken har minskat på utrymmesbehovet för trafikleder och parkering. Trevnad och skönhet är centrala mål för den byggda miljön. Det gör omgivningen mer fotgängarvänlig och ökar invånarnas välbefinnande.

Hållbar kultur blomstrar i städerna. Stadsstrukturen stöder en hållbar livsstil och hållbara fritidsmöjligheter. Stora köpcentrum byggs inte längre och de gamla köpcentren erbjuder olika slags kulturverksamhet samt delnings-, återvinnings- och reparationstjänster. Lokalservicen upprätthålls och utvidgas, vilket minskar behovet av att förflytta sig och stärker det sociala nätverken. Grannskapen och bostadsbolagen har egna digitala kanaler där man kan erbjuda tjänster och låna varor.

Städernas närskogar och övriga grönområden är uppskattade och lättillgängliga. Det satsas mer än tidigare på grönområden och de är naturenligare och artrikare än tidigare, vilket stöder både den biologiska mångfalden och människors hälsa. Traditionell infrastruktur har delvis ersatts av naturbaserade lösningar, såsom fördröjning av dagvatten i planteringar.

De få nybyggnader som uppförs placeras inom den befintliga stadsstrukturen, för att minska på behovet av att förflytta sig. Nybyggnation tar hänsyn till naturvärden och ekosystemtjänster, och förluster av dem kompenseras i enlighet med balanseringsprincipen (no-net-loss).

Finland är fullt av levande småstäder och landsbygdsbyar. Tack vare distansarbete och stärkt näringsliv, så som den blomstrande inhemska livsmedelsproduktionen och tillverkningsindustrin, finns det mer arbetstillfällen på olika håll i landet. Den existerande lokalkulturen smälter samman med de nya kulturella inslagen som förändringen medför, vilket ger upphov till mångsidiga samhällen. Människor har mer frihet att välja var de vill bo, det befintliga byggnadsbeståndet och övrig infrastruktur runtom i landet kommer till användning och de regionala skillnaderna i bostadspriserna har minskat.

Rivning är endast tillåten ifall byggnaden är tekniskt omöjlig att reparera eller om byggnaden ligger på en plats där det inte finns användning för några lokaler alls. Därför satsar man på att kontinuerligt underhålla byggnader och anpassa dem till nya syften, vilket föder intressant arkitektur. Byggnadsdelar och material som avlägsnas renoveras och används annanstans.

Utrymmen och infrastruktur användas effektivare än tidigare. Samhällets dygnsrytm har blivit friare: eftersom en del går till jobbet tidigt på morgonen och andra först vid lunchtid klarar man sig med mindre utrymmen och mindre trafikkapacitet, samtidigt som behovet av tjänster jämnas ut under dagen. Delade utrymmen i grannskapet och husbolagen, såsom gästrum och hobbyverkstäder, minskar på behovet av bostadsyta.

Att leva energiklokt är enkelt. Smarta system anpassar automatiskt förbrukningen efter behov. Energin räcker till och det är inte nödvändigt att starta upp förorenande fossila kraftverk: till exempel kan inomhustemperaturen tillfälligt sjunka under köldknäppar eller kvällens konsumtionstoppar, och tvättmaskinen kör automatiskt igång när energiförbrukningen är låg.

Den värme och el som används i byggnaderna produceras utan utsläpp. Energirenoveringar har genomförts i hela det befintliga byggnadsbeståndet: utöver en omställning av energiproduktionsmetoderna har även värmeförlusten minskats genom tilläggsisolering och installation av system för återvinning av spillvärme. Skuggande växtlighet minskar behovet av kylning.

Byggverksamheten har tagit samma riktning som materialförbrukning i samhället i övrigt: det gamla värderas, repareras och återvinns. Det här skapar en intressant och mångsidig byggd miljö.

Nybyggen är sällsynta och planeras och förverkligas väl, med vikt på skönhet, lång livslängd, lösningar som är enkla att reparera samt återvinna.

Stål- och betongtillverkningens koldioxidutsläpp har minskat till följd av tekniska innovationer. Betong och stål har också ersatts med material med lägre koldioxidavtryck, så som trä och byggprodukter tillverkade av t.ex. lera, halm eller kaveldun. Dessutom används nya byggprodukter tillverkade av återvunna material.

Välövervägd rums- och fönsterdisposition samt placering av byggnaden på tomten minskar på behovet av uppvärmning och nerkylning.